Kände att jag behövde få visst utlopp för mitt skrivande utöver mitt examensarbete i molekylärbiologi, så beslöt mig för att återuppta bloggandet, åtminstone tillfälligtvis. Om jag stannar här återstår väl att se; en blogg utan läsare är ju en lagom uppmuntande syn.

 

Om exakt fyra veckor förväntas jag försvara min masteruppsats. Fyra veckor. Då tvingas jag också lämna labbet där jag vistats sedan augusti. Skrämmande tanke, men jag måste vänja mig vid den. Det skulle onekligen kännas bättre om jag faktiskt visste vad som hände sen, om jag visste när jag nästa gång har en inkomst. Nu vet jag ingenting om framtiden, mer än att katterna behöver vaccineras snart och att jag skulle behöva nya skor (igen). Men en sak i taget. Vi kan ju börja med en bild på min basilikaplanta, på tal om absolut ingenting sådär.

 

Det här med att blogga är ganska avancerat. Jag känner lite lätt att jag har viss brist på saker att skriva. Jag skulle kunna berätta vad jag tycker om något. Jag har hört att folk ibland gillar att läsa sådant och då och då till och med ägnar sig åt att vara upprörda över vad folk skriver på sina bloggar (vad fruktansvärt energikrävande det låter), det verkar lite skumt.

 

Eftersom jag känner mig lite ringrostig i det här med att skriva mina åsikter i en blogg så tänkte jag börja med något relativt lättsamt ämne. Jag tänkte berätta om vad jag tycker om kladdpepparkaka.

Kladdpepparkaka är ganska fantastiskt. Någon människa med lite ovanligt hög intelligens har kommit på tanken att blanda smaken av pepparkaka med smaken av kladdkaka. Det är i mitt tycke en ovanligt bra kombination. Pepparkakssmaken ger en så pepparkakig smak, och kladdkakan ger en så... kladdkakig smak. Tillsammans smakar det som en kladdkaka med en lätt smak av pepparkaka. Jag misstänker att det kan ha att göra med att det är ganska exakt vad det råkar vara. Jag gillar kladdpepparkaka.

 

Jag tror helt klart att fler borde berätta vad de tycker om kladdpepparkaka. Världen skulle säkerligen bli en mycket bättre plats om folk diskuterade det istället för jobbiga saker.

 

Ps. Egentligen hade jag önskat att kladdpepparkakan skulle varit lite mindre söt, men jag kände att det kanske skulle förstöra stämningen lite i texten, så jag vågade inte erkänna det. Om ni känner er mycket förvirrade över det hela kan ni studera en bild nedan av min mycket stiliga och seriösa teckning föreställande en förvirrad hund.

Eftersom jag nu har en blogg tänkte jag skriva ett inlägg, jag har hört att bloggar är till för sådant.

Jag kan berätta om kanin. Kanin är en kanin. Hon heter egentligen inte kanin, men djur här hemma brukar benämnas som sin art så länge det bara finns en av dem (just nu är det endast kanin som bara är en till antalet).

Kanin heter egentligen Mögel. Det beror på att hon ser ut som mögel. Hon är vit och fluffig. Mycket fluffig. Kanin är en fjant, liksom de flesta andra kaniner. Ibland är kanin extra fjantig, nedan följer en  (mycket reducerad) lista över situationer då kanin är otroligt fjantig.

- Då hon bestämmer sig för att sopkvasten är den värsta fiende man kan tänka sig och försöker mörda denne brutalt.

- När hon gräver hål på soppåsar och släpar ut dess innehåll över halva lägenheten (detta för att man glömt ställa in dem på toaletten i väntan på att de ska tas ut, utan istället ställt dem i hallen, en föga lämplig placering).

- Vid de tillfällen då hon välter komposten för att undersöka dess innehåll och sprida ut detta över halva lägenheten.

- Då hon använder högen med smutstvätt som toalett (bättre det än den rena förvisso, men det är säkert bara en tidsfråga innan hon tar sig in i garderoben).

- I de lägen då hon får för sig att gräva sönder smutstvätten i tron att den är avsedd att bygga bon i. Det är den inte, hör och häpna.

- Vid alla måltider då man ägnar ungefär lika mycket tid åt att fösa bort en tiggande kanin som att faktiskt äta maten (förutsatt att kaninen inte stulit den i ett obevakat ögonblick, då brukar det vara att föredra att inte äta den).

 

Men hon är söt, så det är svårt att vara arg på henne under längre studer.

 

Jag har tydligen en blogg nu. Så det kan gå.

Här ska jag skriva mindre spännande saker om mitt mindre spännande liv. Det kommer säkerligen vara fantastiskt spännande att läsa. Jag varnar redan nu för en fantastisk tråkig blogg. Bara så ni vet.

Oxidation innebär att ett ämne avger elektroner. Jag brukar också avge negativa saker, i stil med gnäll om studier. Ytterligare en allmän varning.